Vemodig....

Har sett exakt alla avsnitt av "Sex and the City" nu, precis när det sista avsnittet var slut fick jag en känsla av vemodighet över mig.... Precis samma känlsa som jag får när jag läst klart en bra bok... Fast jag kommer ju garanterat att se på dem igen...snart tror jag.

Idag bär det av till Skanör, vi ska på Skinkafton...det blir årets första julmat för min del... Så är det ju Lucia med, fast jag har inte märkt av det särskilt mycket. Jag saknar den "riktiga" julkänslan i år...vet inte vart den har tagit vägen eller när den ska komma tillbaka...kanske så är den borta helt?

Vår skidresa ställde vi in, jag som så gärna ville åka skidor...sist jag åkte var förra året. Fast vi ska försöka komma iväg till påsk istället..jag hoppas verkligen att vi gör det. Jag tror att jag behöver lite miljöombyte, det ska därför bli väldigt skönt att åka upp till min syster på juldagen. Det är något som jag ser fram emot vart år, jag är som en ny människa efter att jag varit iväg. Varför mår man så bra efter att ha bytat miljö? Oftast är det ju inte så mycket som ändrats under den tiden du varit borta...Eller är det bara så att vi måste åka iväg för att orka det vardagliga sen?


Dagens "tumme upp": En afton i Skanör kanske ger mig lite julkänsla....


Dagens "buuu": Att det alltid måste finnas ett slut på det som man gillar...