Vemodig....

Har sett exakt alla avsnitt av "Sex and the City" nu, precis när det sista avsnittet var slut fick jag en känsla av vemodighet över mig.... Precis samma känlsa som jag får när jag läst klart en bra bok... Fast jag kommer ju garanterat att se på dem igen...snart tror jag.

Idag bär det av till Skanör, vi ska på Skinkafton...det blir årets första julmat för min del... Så är det ju Lucia med, fast jag har inte märkt av det särskilt mycket. Jag saknar den "riktiga" julkänslan i år...vet inte vart den har tagit vägen eller när den ska komma tillbaka...kanske så är den borta helt?

Vår skidresa ställde vi in, jag som så gärna ville åka skidor...sist jag åkte var förra året. Fast vi ska försöka komma iväg till påsk istället..jag hoppas verkligen att vi gör det. Jag tror att jag behöver lite miljöombyte, det ska därför bli väldigt skönt att åka upp till min syster på juldagen. Det är något som jag ser fram emot vart år, jag är som en ny människa efter att jag varit iväg. Varför mår man så bra efter att ha bytat miljö? Oftast är det ju inte så mycket som ändrats under den tiden du varit borta...Eller är det bara så att vi måste åka iväg för att orka det vardagliga sen?


Dagens "tumme upp": En afton i Skanör kanske ger mig lite julkänsla....


Dagens "buuu": Att det alltid måste finnas ett slut på det som man gillar...

Är allt förutbestämt??

Inga jobb så långt ögat kan se....Peter har det verkligen jobbigt just nu, han söker jobb varje dag.

Vår ekonomi är väl så dålig som den kan bli...har svårt att tänka mig att den kan bli mycket sämre..eller jag kanske har fel?? Vi har inte fått pengarna från a-kassan än och jag har kämpat i 2veckor nu för att få en ynka broschyr...ska det vara så svårt? Ska man behöva åka dit personligen för att få den...det var nämnligen det jag gjorde idag..och nu har jag broschyren. Det konstigaste är att först fanns den inte överhuvudtaget.

Har alla människor olika öden? Är våra liv redan förutbestämda? Har alltid trott det, men jag börjar mer och mer tro att det är vi själva som bestämmer... För "vem" ska bestämma över 9 miljarder människors liv...vilka som ska leva i fattigdom, tortyr eller vilka som ska få allt serverat på silverfat? Det finns ju ingen som skulle kunna ha den makten, kan man ju tycka...och "vem" tror han/hon att han/hon är, som ska bestämma det?