Nu har det hänt mycket på kort tid, vill jag påstå.
Imorgon vid denna tiden sitter jag i min lägenhet, jag ska ju flytta i morgon...känns väldigt ovärkligt måste jag säga...
Nästan lite skrämmande på något sätt, men samtidigt väldigt skönt....
I november så var det ett år sedan jag träffade en underbar kille, han tar fram alla de bra sidorna hos mig (fråga mig inte hur el. vad han gör, men ngt e det)...som jag nästan glömt att jag hade. Bara att få vara i hans närhet gör mig lugn och det räcker att jag ser honom i ögonen så vet jag att han tycker om mig lika mycket som jag tycker om honom... Han är bara helt underbar, jag trodde aldrig att jag skulle träffa någon som kunde göra mig så lycklig bara genom att ta min hand.... Jag älskar verkligen dig Peter!
Efter att ha gått igenom många timmars tänkande på min barndom har jag konstaterat en sak... Jag blir rädd när någon kommer mig för nära inpå livet, det finns bara en person i min vänkrets som vet exakt allt om mig, men hon har varit min vän för det. Jag vet oxå allt om henne och jag tycker om henne lika mycket för det. Hon är en av väldigt få personer som jag litar fullt ut på.
Det är nog det som är mitt största problem, speciellt när det kommer till det motsatta könet... När jag var liten så lämnade min pappa mig och min mamma för att han inte ville ta ansvar för sitt barn (mig), vi fick upp kontakten igen och jag träffade honom när det passade honom. Så var det fram tills jag började skolan, då var jag där varnnan helg. Efter några år så beslutade han sig för att flytta till USA, det var nog det största sveket jag upplevt. Vi hade byggt upp en bra relation och jag kände att jag kunde börja att anförtro mig till min pappa mer och mer, men då får han för sig att flytta ifrån Sverige....
Nu när han bor i Sverige igen så känns det bra, men i början var det jätte jobbigt. Jag var femton när han kom tillbaka. Det jag vill komma fram till är att den här händelsen har satt sina spår och jag har inte förstått förän nu att det fortfarande sitter i känslan att bli "lämnad" av någon som man verkligen litar på.
Det är det jag måste jobba med....
Dagens "Tumme upp": Jag har pussat rätt groda...för det var en riktig prins, du vet väl att du är underbar och älskad?!
Dagens "Buuu": Att inte kunna höra dig säga "allt kommer bli bra igen ska du se, du kan lita på mig"..... Fast jag vet att hon har det bättre nu.... Älskar dig massor mormor!
