Min sanna kärlek är Du...

"Den dag då människan låter den sanna kärleken komma skall allt som är ordnat förvandlas till förvirring och skaka om allt som vi tror är säkert och sant."- Dante : Den gudomliga komedin

Världen blir verklig när människan kan älska. Tills dess kommer vi att leva i tron om att vi känner kärleken men inte vågar möta den som den verkligen är. Kärleken är en vild kraft. När vi försöker behärska den förgör den oss. När vi försöker fängsla den gör den oss till slavar. När vi försöker förstå den gör den oss vilsna och förvirrade.
Den här kraften finns på jorden för att ge oss glädje, för att föra oss närmare Gud och vår nästa. Ändå är det inte så att det sätt vi älskar på idag ger oss en timmes ångest för varje minut av ro.


Tanken om att kärlek ger lycka är en modern uppfinning, från slutet av 1600-talet. Det är då som folk börjar tro att kärleken bör vara för alltid och att den hör hemma i äktenskapet. Förr i tiden såg man inte lika optimistiskt på passionens livskraft. Romeo och Julia är ingen lycklig historia, det är en tragedi. Under de senaste årtiondena har förväntningarna på äktenskapet som en väg till självförverkligande blivit enormt mycket större. Besvikelsen och missnöjet har vuxit lika mycket.


Jag vill vara vid din sida genom allt, både svåra tider och lättare.... Detta är ingen lätt tid för dig, jag förstår det. Jag vill stötta dig och finnas där för dig när du behöver någon i din närhet. Ett förhållande är inte alltid på topp, även fast man hade önskat det. Jag har ingen lösning...jag är bara mest förvirrad.... Jag ska var ärlig med en sak, den stora förändringen i ditt liv (jag hade innerst inne oxå velat göra något helt annat än att måla, men jag jag är för feg) säger rätt mycket om dig som person. Jag har haft fel, det är jag som inte vågar "chansa" och det kanske är det som gör att du inte litar fullt ut på mig. Jag önskar att du kunde det, för jag har lovat mig själv att vara dig trogen och det är ett löfte som jag inte kommer att bryta.... Och mitt i allt detta så det ända jag kan säga är att jag vet att kärleken mellan dig och mig är det finaste och starkaste jag någonsin känt.... Jag älskar Dig

blandade tankar på en resa....

Vilken tur att det finns datorer, sitter på tåget hem från Blekinge....en två timmars tågresa som hade varit urtråkig utan dator och internet.... Men snacka om att vi är ganska beronde av datorer ändå. Jag har ca en timme kvar av min resa, så tiden går ganska snabbt ändå....

I veckan som var har jag träffat min barndomsvän och fikat lite, jag har verkligen saknat att umgås med henne. Det känns nästan som om jag hade glömt hur mycket vi har upplevt ihop och hur mycket som egentligen betyder för mig. Vi pratade om saker vi har varit med om och om saker som vi vill uppleva. Vi fanns där för varandra under våra svåraste stunder hittills i livet, våra tre år i gymnasiet var tex. inte så lätta som vi kanske hade hoppats på... så när vi väl tog studenten så var vi verkligen lyckliga! Om det är någon som jag kan anförtro mig till så är det till henne, vi har varit vänner i 16 år och vi kommer säkert att vara vänner i åtminstone i lika många till.... Det jag vill ha sagt är att jag är glad att vi fått upp kontakten som var lite "knagglig" för ett tag sedan.


Jag läser en bok av Paulo Coelho för tillfället som heter Zahiren, den berör mig verligen... han skriver liksom så vackert så att det nästan är omöjligt att ta det åt sig. Den handlar om sann kärlek och hur vi handlr i vissa situationer pga av vad kärleken gör med oss. Dessutom förklara han vad en zahir är för ngt, det är en person som tar över hela vårt liv han föklarar det ävan som så att man älskar zahiren mer än man älskar sig själv en sorts besatthet. Men han förklarar det som ngt vackert.




Dagens "tumme upp": Jag vill tacka Gud för att jag har en underbar familj och en underbar kille(nästan sambo) + bonusbarn och fantasiska vänner....

Dagens "buuu": Att vissa personer aldrig får uppleva den sanna kärleken, det är något som berör mig....

Just nu finns det inget jag kan säga eller göra som kan förändra denna för mig "hopplösa" situation... Varför känns det så... kan det inte bara bli bra, känslorna finns ju kvar och de blir bara starkare.... Ska man inte gå efter vad ens hjärta och mage känner? Jag vet att jag kommer sakna dig enormt denna veckan, det gör redan ont i mig (fast det beror nog på ngt annat).... Jag vill inte ha någon annan än dig, det vet jag...det har jag vetat i ett år! Men om jag gjort dig illa, vilket jag inte hoppas på....så ber jag om ursäkt för det, det sista jag vill är att såra dig.



Jag önskar att jag hade kunnat säga ngt eller göra ngt som verkligen kan få dig att känna tillit till mig, jag vet att du blivit sårad förut.... Desto större anledning för mig att visa att "jag är inte som hon", hoppas att en liten del av ditt hjärta känner att jag talar sanning.


Just nu känner jag att jag hade velat "börja om" med dig...varför är man alltid efterklok? Kan man inte vara efterklok före ngn gång? Det finns så mycket som jag vill säga till dig, men jag vet inte hur jag ska säga det....jag vill berätta mina innersta känslor, alla mina värderningar i livet, hur jag resonerar i olika situationer allt detta vill jag dela med mig av till dig...med andra ord så vill jag dela mitt liv med dig och alla bra stunder även de mindre bra stunderna.


Fast med lite närmare eftertanke, så kanske den här veckan gör oss och vårt förhållande gott...




Dagens "tumme upp": Solen skiner iaf.


Dagens "buuu": Känslan av ensamhet i din närhet.....

med andra ord...

Nu har det hänt mycket på kort tid, vill jag påstå.

Imorgon vid denna tiden sitter jag i min lägenhet, jag ska ju flytta i morgon...känns väldigt ovärkligt måste jag säga...
Nästan lite skrämmande på något sätt, men samtidigt väldigt skönt....

I november så var det ett år sedan jag träffade en underbar kille, han tar fram alla de bra sidorna hos mig (fråga mig inte hur el. vad han gör, men ngt e det)...som jag nästan glömt att jag hade. Bara att få vara i hans närhet gör mig lugn och det räcker att jag ser honom i ögonen så vet jag att han tycker om mig lika mycket som jag tycker om honom... Han är bara helt underbar, jag trodde aldrig att jag skulle träffa någon som kunde göra mig så lycklig bara genom att ta min hand.... Jag älskar verkligen dig Peter!

Efter att ha gått igenom många timmars tänkande på min barndom har jag konstaterat en sak... Jag blir rädd när någon kommer mig för nära inpå livet, det finns bara en person i min vänkrets som vet exakt allt om mig, men hon har varit min vän för det. Jag vet oxå allt om henne och jag tycker om henne lika mycket för det. Hon är en av väldigt få personer som jag litar fullt ut på.

Det är nog det som är mitt största problem, speciellt när det kommer till det motsatta könet... När jag var liten så lämnade min pappa mig och min mamma för att han inte ville ta ansvar för sitt barn (mig), vi fick upp kontakten igen och jag träffade honom när det passade honom. Så var det fram tills jag började skolan, då var jag där varnnan helg. Efter några år så beslutade han sig för att flytta till USA, det var nog det största sveket jag upplevt. Vi hade byggt upp en bra relation och jag kände att jag kunde börja att anförtro mig till min pappa mer och mer, men då får han för sig att flytta ifrån Sverige....

Nu när han bor i Sverige igen så känns det bra, men i början var det jätte jobbigt. Jag var femton när han kom tillbaka. Det jag vill komma fram till är att den här händelsen har satt sina spår och jag har inte förstått förän nu att det fortfarande sitter i känslan att bli "lämnad" av någon som man verkligen litar på.

Det är det jag måste jobba med....



Dagens "Tumme upp": Jag har pussat rätt groda...för det var en riktig prins, du vet väl att du är underbar och älskad?!


Dagens "Buuu": Att inte kunna höra dig säga "allt kommer bli bra igen ska du se, du kan lita på mig"..... Fast jag vet att hon har det bättre nu.... Älskar dig massor mormor!

Allt för länge har jag känt att jag inte trivs på mitt jobb, mmm, jag vet att det enda man kan göra är att söka nytt.... Men det är faktiskt inte lika lätt som att säga det! Det enda man får höra är "men det ordnar sig ska du se", "det kan väl inte vara så farligt, tänk stället positivt".... Ja, tack! Jäkligt kul att gå till en arbetsplats där du vet att din chef egentligen inte vill ha dig arbetandes där. Men jag ska ju se det positivt, så då känns det helt pötsligt mycket bättre! Eller inte....det känns nästan värre. Det jobbigaste är nog att det yrket som jag en gång "brann" för inte längre ger mig den glädjen. Jag trivdes väldigt bra med det jag gjorde, jag var riktigt stolt över att berätta vad jag arbetade med, men nu skulle jag göra vad som helst istället för att måla.

Därför hjälper det inte när någon säger "det ordnar sig ska du se" eller "du kan väl söka på en annan firma"...nej, det har med hela yrket att göra..sen att den firman jag jobbar för nu är knäpp har egentligen inte så mycket med saken att göra...det hade nog inte spelat ngn rollvart jag hade jobbat, det är ju fortfarande samma arbetsuppgifter.

Jag får väl se det positivt....allt ordnar sig i slutändan.


Dagens "tumme upp": Trevliga "kunder" sätter guldkant på en annars trist dag. Att få beröm av någon som ens chef sa var irriterad gjorde denna dagen till en bra.


Dagens "buuu": Inga nya jobb, så långt ögat kan nå....lalala

Så jäkla gött!!!!!

Jag har precis blivit varse hur illa behandlad man kan bli av en chef, inte så kul var det. Det roliga är att han inte vill svara när ja ringer till honom på hans mobil (och ja, jag har ringt från andra nummer med). Men jag trodde inte att han skulle bete sig så patetiskt, en vuxen man som inte kan stå för det han har sagt...sorgligt. Men jag ska inte krusa, vill han inte prata med mig så får jag ju berätta det jag vill ha sagt via brev istället.

Visst var det tradigt det som hände förra veckan, men jag ser detta lite som min chans att få göra det egentligen vill göra....Så jag kan bara säga : "Tack, för att ni inte tyckte att jag passade inom yrket!" Känns faktiskt himla bra, jag har fått en kick av detta...istället för att bryta ihop så tog jag mig i kragen...haha

Dagens "tumme upp": Att få ge dig en massa pussar.....

Dagens "buuu": Det dåliga vädret och alla negativa personer...gräv ner er istället för att ta ut er ilska över oss som är glada...tack, men nej tack till pessimister....

kluven...

det känns så jobbigt att inte veta riktigt vad man vill arbeta med, visst jag trivs väl sådär på mitt jobb...men det känns som att det är något som saknas, jag kan liksom känna ibland att jag har stannat upp i min utveckling på mitt arbete...jag vill utvecklas, jag vill kunna känna att jag har en karriär... Men det har jag inte. Det gäller väl att satsa och chansa här i livet, men det är precis som en del av mig vill det och en annan del vågar inte riktigt...

Men ska man nöja sig med sådär? Jag måste ju oxå komma på vad jag vill göra, jagf kan ju inte heller bara säga upp mig för att jag råkar känna att jag trivs sådär för tillfället...ganska ologiskt om jag får säga min mening. Men hur kommer man på vad man vill göra? Vem vet, det kanske kommer till mig i en dröm...


Dagens "tumme upp": Fortfarande sol...hoppas att det håller i sig.

Dagens "buuu": Att lönen räcker precis, nästan på kronan tills det blir lön nästa gång....e det bara jag som har det så?

sjuka ideal...

hörde på radion idag att det pratade om skönhets ideal och vad man tycker är ok eller inte ok..deras fråga till lyssnarna var typ "är det ok att ta till kniven eller inte?" och så fick man då ringa in och säga sin åsikt... Jag kan ju säga att det var ganska delad, men det visste de väl redan? Jag menar det ämnet är och har alltid varit väl diskuterat...speciellt i media.
Men jag kan tycka att det kan vara helt ok att använda sig av kirurgiska ingrepp om anledningen till det är sund..tex. om man mår dåligt över sina utåtstående öron och opererar in dem eller om man mår dåligt över sin näsa eller ngt annat, ja ni förstår säkert vad jag menar....

Men vissa saker har faktiskt spårat ur ordentligt, tex när småtjejer börjar banta för att de tycker att de är för tjocka eller om man som 17 eller 18 åring sätter in silikon i brösten...jag menar, det måste ju finnas gränser... Kroppen är knappast fullt utvecklad när du är 17 år och jag har svårt för att tänka mig att det skulle bli bättre av lite silikon... Tycker bara det är synd att det ska bli så, de måste må så dåligt egentligen.....


Dagens "tumme upp": Att det känns verkligen som att sommaren är på väg och jag hoppas att den är här för att stanna....

Dagens "buuu": Känslan man får i kroppen när man läst klart en bok, känns tomt på ngt vis...

lite om allt....

efter begravningen av min mormor så känns allt inom det området avklarat på ngt vis...jag och mamma gick in till mormor ungefär en timme innan begravningen, hon var så fin där hon låg i sina favorit kläder..allt var så stilla, det kändes nästan som om tiden stannade för en stund.. Men som sagt så kommer mormor alltid vara min lilla ängel och bo i mitt hjärta för alltid...


jag har tänkt på en sak en tid nu..varför snyter alla äldre personer sig i tygnäsdukar? Medans alla andra (kanske inte alla, men de flesta i alla fall) snyter sig i peppersnäsdukar... Och du har alltid dem med sig också i fickan eller i väskan, det kanske är så att de är vana vid att snyta sig i tygnäsdukar sedan de var barn. Men då undrar jag, den generationen vi snackar om här finns ju snart inte mer... Försvinner alla tygnäsdukar då? Är tygnäsdukar bättre eller sämre än pappersnäsdukar? Jag menar någonting måste det ju vara som gjort att de har använt dem.....


en annan sak som är rätt så typiskt oss människor...när det är kallt och blåsigt ute, regnar eller varför inte snöar? Då klagar vi som bara den.. "om det bara vore sommar", "varför måste det regan hela tiden", "tänk så skönt det hade varit att åka till något varmare ställe nu"... Men sen när våren och sommaren väl kommer hit med sol och värme...så är det helt tvärtom.."meeen gud va varmt det är", "alltså har de ingen ac här?" eller "är det bara jag som tycker det är sjukt varmt ute?"... Det är nästan skrattretande, vi är aldrig nöjda...nu ska jag inte säga att jag är mycket bättre, men det är bara en sak som jag tänkt på... Men en sak är säker...vi är aldrig helt nöjda.



Dagens "tumme upp": Du är bara så underbar och det är det jag gillar....

Dagens "buuu": tanter och farbröder som bara måste gå på bussen först, bussen kör inte iväg bara för att någon annan råkar hinna före er.

karma

den 27 April gick min mormor bort, denna tiden har varit sjukt jobbig...att först hitta henne, att få se henne ligga förlamad i havla kroppen och inte kunna prata, inte kunna säga vad hon tycker eller vill....men tankarna snurrar runt i huvudet och till sist så inser man att hon har det mycket bättre nu....


tre dagar senare så får jag det tråkigaste samtalet jag kunde fått just nu, visst hade det som sades i samtalet varit tråkigt ändå....men frågan är hur mycket jag orkar.......
jag håller ju på med mitt gesäll prov nu med, som man ju såklart vill lyckas med....om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att bli godkänd...typ världens sämsta timing


den personen som jag behöver som mest för tillfället, kan jag inte prata med... Det är sjukt jobbigt!!! Jag är orolig och har så många frågor som jag vill ha svar på.... Saknar allt med dig....




Dagens "tumme upp": Här brukar jag skriva om dig....

Dagens "buuu": Sorg....

....en liten ängel....

"Till mormor; Jag vet nu att du aldrig mer kommer att kunna prata och att du inte förstår allt vi säger...du nickar och ler för att du gör som vi gör.... Det gör ont i mig att se dig ligga där och veta att du inte kommer kunna säga vad DU känner...vi kan bara försöka förstå, vilket är väldigt svårt.. Men när jag ser in i dina ögon och du ler mot mig och jag ler mot dig, så vet jag att du finns kvar inuti dig på ngt sätt...precis som om du just vid det tillfället försökte säga ngt till mig.... Men en sak ska du veta, du kommer alltid att vara min lilla ängel och bo i mitt hjärta!"

Det är egentligen ofattbart hur snabbt ens vardag kan vända...eller rättare sagt, hur mycket som vi tar för givet... Och det är bara när det händer drastiska saker i ens liv som man stannar upp en stund och tänker lite på att vi inte ska ta så mycket för givet och bla bla bla...sen en vecka senare är vi tillbaka i samma sak igen.... För det är ju de där små sakerna som man ska ta till vara på...vilket inte alltid är så lätt, för i all hast så brukar man "missa" dem....

knepigt, jag tappade precis allt det som jag skulle skrivit här...lustigt...men, men...får väl försöka hitta på ngt annat istället... Kanke kommer på det undertiden som jag bara skriver... Eller inte!?

Varför är det alltid ngt som man mår lite dåligt av, varför kan man aldrig få vara 200% lycklig, nu menar jag att det inte ska finnas någonting alls som tynger en eller som man mår dåligt av... Tänk om alla någongång hade fått känna på den sortens lycka.... Undrar om den finns i verkligheten? Tänk så finns det någon som går runt och bara mår super bra varje dag?? Inga bekymmer överhuvudtaget.... Fast vi kanske behöver något att bekymra oss över för att kunna må bra?

Nu ska jag ta hand om min förkylning och sen sova...


Dagens "tumme upp": ...jag ska drömma om dig inatt...

Dagens "buuu": Att se mormor bara stirra ut genom fönstert, för jäkligt!

..vad heter det?!

satte mig ner för att jag tänkte att: "nu bara måste jag få skriva av mig lite"...men ack så fel jag hade..haha. Hur kan den bara försvinna, känslan? Och varför är det alltid när man sätter sig ner för att göra det man nu hade tänkt sig att göra...kommer väl nog aldrig att få reda på det heller?

Måste bara få påpeka att kylan och blåsten är nog det som irriterar mig mest för tillfället, fatta att det är sjukt irriterande att gå i motvind..du kan ju typ lika gärna stå still, för du kommer ju ändå ingenstans om du skulle försöka röra ditt ena ben framåt... Då tänker jag för mig själv..:"varför skulle jag gå för?! vad e det jag vill bevisa? att man visst kan gå i värsta motvinden eller???"
Fast om det inte är jag som går där ute, utan om jag skulle se någon som går i motvind..då skulle jag nog tänka: "men hallå! kollade du inte vad det var för typ av väder innan du gick ut? alla andra åker typ buss eller kör bil...men du, du ska tvunget ut och GÅ!!" Men lite knäppt är det faktiskt....

Så nu vill jag bara åka till en varmare plats, bara ha det skönt och njuta av värmen som nästan slår mot en när man öppnar ytterdörren.... Men man har ju inte riktigt råd med det just nu...så man får väl stå ut tills dess..... Finns ju lite annat som ligger högre på min lista av "saker att ta tag i"...som tex. kökortet och hitta en bostad....

Dagens "tumme upp": jag har en önskan som jag vill ska bli sann.....

Dagens "buuu": till vädermannen: "Sluta upp med dina vindar så att vi kan börja gå normalt igen"..tack!

jaha, då har det gått ytterligare ett år....tiden går så himla fort, nästan så att man inte hänger med ju...
Förra året var väldigt händelserikt och lärorikt..känns som att detta året också kommer att bli det... Fast detär ju inget negativt att lära sig saker...hihi

Jag skulle vilja lära mig en sak detta året, att inte ta allt så allvarligt. Har märkt att jag lyckas alltid med att få allt att verka så allvarligt... Varför kan jag inte bara ta allt med en nypa salt? Undrar om det har att göra med att jag är känslosam och vill alla väl?

Ibland så undrar jag om det jag vill med mitt liv kommer bli av? Kanske har jag för höga förhoppningar på livet? Men har inte alla det på ett eller annat sätt? Fast där kommer ju det fram igen, tålamod...har alltid ogillat tålamod... Borde kanske arbeta lite på det med..hihi Men varför vänta på något som man kan få tidigare? Om jag har möjlighet till att göra en sak idag, varför vänta tills i morgon då? I morgon kanske det är försent...tänk på det!

Kom precis på en annan sak som jag också skulle vilja lära mig.... att ta chanser i livet. Har alltid avundats de personer som bara gör saker de vill göra, de personerna verkar må så himla bra... Nu menar inte jag att jag mår konstant dåligt men jag känner mig så feg ibland att jag nästan blir förbannad på mig själv... Om man verkligen vill något så varför inte göra det då?! Men så brukar man alltid komma på något som på något sätt gör så att man struntar i det... Så ångrar man sig alltid i efterhand..........


Dagens "tumme upp": Din röst...

Dagens "buuu": Att jag inte kan trolla...