Allt för länge har jag känt att jag inte trivs på mitt jobb, mmm, jag vet att det enda man kan göra är att söka nytt.... Men det är faktiskt inte lika lätt som att säga det! Det enda man får höra är "men det ordnar sig ska du se", "det kan väl inte vara så farligt, tänk stället positivt".... Ja, tack! Jäkligt kul att gå till en arbetsplats där du vet att din chef egentligen inte vill ha dig arbetandes där. Men jag ska ju se det positivt, så då känns det helt pötsligt mycket bättre! Eller inte....det känns nästan värre. Det jobbigaste är nog att det yrket som jag en gång "brann" för inte längre ger mig den glädjen. Jag trivdes väldigt bra med det jag gjorde, jag var riktigt stolt över att berätta vad jag arbetade med, men nu skulle jag göra vad som helst istället för att måla.

Därför hjälper det inte när någon säger "det ordnar sig ska du se" eller "du kan väl söka på en annan firma"...nej, det har med hela yrket att göra..sen att den firman jag jobbar för nu är knäpp har egentligen inte så mycket med saken att göra...det hade nog inte spelat ngn rollvart jag hade jobbat, det är ju fortfarande samma arbetsuppgifter.

Jag får väl se det positivt....allt ordnar sig i slutändan.


Dagens "tumme upp": Trevliga "kunder" sätter guldkant på en annars trist dag. Att få beröm av någon som ens chef sa var irriterad gjorde denna dagen till en bra.


Dagens "buuu": Inga nya jobb, så långt ögat kan nå....lalala